Beroende på skick på den begagnade Kleppern så behöver du anskaffa underhållsmaterial för i huvudsak tre grupper av Klepperdelarna:
Trädelarna.
Gummidelen av höljet.
Tygdelen av höljet.
Till detta kan du använda:
Fernissa (det går nog lika bra att använda vanlig båtfernissa från färghandel eller båtfirma, även om det finns Klepperspecial).
Kleppers specialmedel för Hypalongummit.
Kleppers egen däcksimpregnering, men även vanlig kapellimpregnering från båtfirma torde fungera.
Innan köp: Kolla i vilket skick höljet är. Är det gammalt, mycket stelt och torrt kanske du skall överväga om det är värt besväret. Och kostnaden! Nytt hölje är dyrt. Men troligen är det ingen fara på taket. Litet stelhet och uppruggad ytteryta (jämfört med helt ny Klepper) gör inte så mycket. Hållbarheten är det nog inga problem med. Höljet består ju av 9-lagers Hypalongummi/tyg-cord. Min gamla Aerius II, 30–40 år (med träsitsar), är litet stel och ytorna, utvändigt och invändigt i höljet är litet uppruggade. Men ändå är den fullt brukbar.
Kolla alla trädetaljer och lacka om det behövs eller lägg ner lite extra underhåll kanske bara i förebyggande syfte (sedan vill du ut och paddla så fort som möjligt).
Behandla gummidelen (bottnen) med Kleppers specialmedel. Lägg gärna in extra torktid i planeringen. Kolla också särskilt höljets insida, för det glömmer man kanske bort senare.
Impregnera däcket. Se särskilt upp med att sedan låta allt torka ordentligt, gärna flera dagar, så att du inte får silvrig gummifärg på det blåa däcket när höljet viks ihop (jag var tvingad att vika ihop någon dag för tidigt och fick aningens färgblandning).
Kanske är det mera rationellt att börja med steg 2 och 3 och låta dem ligga på tork, medan man håller på med lösa trädetaljer som sitsar m.m, och ta steg 1 allra sist. Hur som helst är det nog ganska rekommendabelt att verkligen ta sig an med underhållet först, innan man ger sig ut på de första turerna (särskilt om Kleppern är begagnad och mycket använd). Det har man igen, sedan vill man bara använda den, inte underhållskomplettera vartefter.
Ett par dagars ostressat arbete är nog vad som behövs för underhållet, om alla delar är hyfsat intakta så man inte behöver snickra eller byta ut något. Behövs något bytas så är det troligen några små plasthållare för bottenribborna. Är de spruckna och hänger litet löst är det lika bra att byta ut dem med en gång. Utförliga reservdelslistor finns hos återförsäljarna.
Kolla också noga alla sömmar och fästen i höljet, kanske något behövs förstärkas med nål och tråd (inhandlas lämpligen hos båtfirma).
Det behövs inte så mycket utrymme för arbetet men lite svängrum skadar ju inte. Och att det är tak över. Ett garage, tomt källarrum eller liknande duger. Jag höll till i en gammal torplada i Hälsingland en midsommarhelg. Ett par träbockar eller bord/bänk är bra att lägga upp den monterade kajaken på medan man målar på medlen.
Om du har tur och lyckas komma över en seglingsutrustning också skall du kolla den lite speciellt vad hållbarheten beträffar, åtminstone om det är den urgamla trämastvarianten. Pröva mastdelarna och bommen med litet rimligt våld, de får ju inte vara torra eller ruttna så att de går av i ett utsatt läge ute på någon storvågig fjärd. Mina mastdelar har brustit just vid beslagsfästen (troligen uttorkat trävirke p.g.a. olackat parti under beslaget) vid två tillfällen. Det ena hände under actionsegling i en stenhård och häftig åskby. Vi slog ju inte av, när det nu för en gångs skull gick undan så att sidoborden vibrerade och Kleppern surfade på sidan med lutning så att bottenremsan var i luften. Men det orsakade som sagt att bommen small av och vi fick ett pinsamt haveri. Fick paddla resten av färden hem. Ny bom tillverkade jag för ett par tior, lackad och klar, av ett kvastskaft. Det har hängt med både till Gillöga och på andra hårdseglingar.
Till sist: Investera i den speciella lilla Klepper-reservdelspåsen. Peta gärna ner några extra säkerhetsdetaljer och lagningsmaterial såsom lim, ståltrådar, fickkniv m.m. och låt påsen alltid följa med i kajaken. Det förutseendet kan rädda en färd om olyckan skulle vara framme och Kleppern råkar ut för någon skavank.
När jag packade upp den var jag litet orolig för att den skulle ha tagit skada av att ha legat nerpackad för länge med eftersatt underhållsbehandling. Och visst kändes höljet litet trögt att veckla ut. På något ställe hade jag också fått ett skarpt veck. Och i vikningarna satt höljets insida ihop litet, men det var inte värre än att det lossnade fint när jag drog litet försiktigt med en handflata genom det hopklistrade. Och när jag monterade Kleppern fungerade allt fint, inte lika smidig som en ny kanske men min är ju förmodligen 30–40 år gammal. Och jag upptäckte inget läckage på den lugna timslånga turen i ån. Inte en droppe! Däremot kom det in några deciliter vatten då vi seglade. Det berodde nog dock mest på att ovana medpassageraren inte knäppte om sig kapellet riktigt bra. Några översköljande vågor slog upp på kapellet och det fungerade då som en tratt istället och han fick en dussh ner i knäet med blöta badbyxor som följd. Men det var nog enda vägen som kajaken tog in vatten. Och det fixas ju med bättre kapellmontering. Inför en långfärd på öppna skärgårdsfjärdar slarvar man inte med sådana detaljer. Och välmonterat sittbrunnskapell är något som man inte skall vara utan om färden skall bli behaglig i hög sjö.